Jag saknar träningen, och då menar jag den riktigt seriösa träningen när jag var yngre. Varje gång man kom dit tyckte man det var askul, även om man visste att man skulle gå halvdöd därifrån, eftersom det var SÅ jobbigt.
Sen att man hade världens bästa tränare gjorde ju inte saken sämre (Mathias).

Nej, gud vad jag saknar det.


Dumma dumma knä, varför?
Den dagen jag fick veta att jag aldrig mer skulle kunna träna på det sätt jag gjort tidigare var den värsta dagen i mitt liv.

Vill tillbaka... :(