Nej, det är det inte. Det är faktiskt fullt med besvikelser, outredda bråk, dåliga minnen och dåliga erfarenheter som aldrig vill försvinna. Men finns det dåliga erfarenheter egentligen? Jag anser att alla erfarenheter är bra på ett eller annat vis. De kan skapa problem senare i livet, men man lär sig alltid av dem vilket i sig är positivt. Utan sina erfarenheter hade man aldrig varit samma person. Även om jag hatar mig själv ibland för mina handlingar och mitt tankesätt så tycker jag på något sätt att jag är bra. Jag är imponerad av mig själv. Jag är imponerad över att jag fortfarande står upp och att jag finns kvar här på jorden.

Även om vissa tider varit svåra. Tider då man försökt dämpa sin ångest med allt möjligt - isolering, vänner, alkohol, mat, ingen mat alls, träning eller sex. Tur att man inte fastnar i fällor som vissa andra gör. Jag är imponerad av mig själv att jag inte fastnat i ångestdämpande beteenden. Hur lyckas man ta sig ur en sån situation? Det gäller bara att bestämma sig för att jag är stark.

Visst ångrar man vissa saker. Så in i helvete dessutom. Visst vill man ha saker ogjorda och ganska många andra saker gjorda och utredda. Vissa saker kommer man aldrig få veta orsaken till, vissa vet man långt där inne anledningen till.

Det spelar ingen roll längre.
För jag har vunnit.
Jag har vunnit, för jag är starkare än honom.