Ja... nu går snacket igen. Konstigt hur folk kan uppfatta allt. Alla har sin egna åsikter, men ingen kan avgöra vad som är rätt för OSS.

Så nu ska jag klargöra och förtydliga vissa saker.
1. Jag och D har varit tillsammans i 3 år, inte 4.
2. Nej, vi är inte förlovade.
3. Nej, vi är inte sambos.
4. Nej, vi har aldrig gjort slut under dessa åren vi varit tillsammans.

Sen vet jag att det finns människor som drar sina egna slutsatser. Jag råkade nämligen berätta för någon att jag planerar att flytta, kanske om ett år eller något och att jag då inte ska flytta tillsammans med D. Sen har det ryktet spridit sig och då har en viss liten råtta dragit sin egen slutsats om att jag inte vill satsa på vårt förhållande och att jag inte tror på det.

Eh? Tror jag inte på det? Vill jag inte satsa på det? Det är exakt det jag vill! Vårt förhållande har alltid grundat sig på mogna beslut. Anledningen till att jag inte kommer flytta tillsammans med D direkt när jag flyttar hemifrån är att jag vill lära mig bo ensam ett tag, och han också. Han kommer antagligen flytta tidigare än mig. Så var lugn lilla du, vi ska flytta tillsammans, men vi ska bo själva först ett tag. Kanske 3 månader, kanske 3 år.

Som jag sa innan, vårt förhållande har alltid grundat sig på väldigt mogna beslut. Vi är inte det paret som hade sex första natten eller dagen efter. Vi är inte det paret som förlovade oss efter 6 månader. Vi är inte det paret som skaffat barn och flyttat ihop efter ett år tillsammans. Nej, vi vet att det ska vara vi två. Why rush liksom?

En liten jämförelse:

Anna och Johan blev tillsammans efter att ha spenderat en vild natt tillsammans (efter en kväll på krogen). De har sedan dess träffats varje dag och är SÅ kära. Efter tre månader gjorde de slut, men blev tillsammans igen. Bara någon månad efter det upptäckte Anna att hon var gravid så då passade paret på att både förlova sig och flytta ihop. Så efter bara 1 år hade de redan gjort allt som ett normalt par i 20-årsåldern har att längta efter. Det ska tilläggas att paret nu varit tillsammans i 3 år och gjort slut 4-5 gånger under den tiden.

Sara och Peter blev tillsammans efter att ha träffats ett tag under några månader som vänner. Innan de blev tillsammans hade pratat mycket i telefon, på internet men även träffats en hel del som vänner. Efter 3-4 månader som vänner blev de tillsammans efter en riktigt bra dejt med middag och bio på klassiskt vis. De fortsatte sedan träffas, varannan, var tredje dag och var hur kära som helst. De planerar i framtiden att göra allt det där som lyckliga par gör, gifta sig, skaffa barn, flytta ihopa. Först vill de skaffa sig en utbildning och ett jobb, men viktigast av allt är att de känner sig redo.

Vad låter bäst?


Jag tror att jag förklarat detta för folk hur många gånger som helst nu. Så jävla tröttsamt. Nej hörrni, vi tillhör den bra halvan! De som inte behöver skynda sig. De som tar gott om tid på sig och bara njuter av varandra.

Vi är helt enkelt dem som tror på vår kärlek och som har SÅ mycket att se fram emot jämfört med alla andra som redan är gifta, har barn och ett hem tillsammans. Vi har allt det där kvar och det ska bli så sjukt spännande.

Puss och hej
//Ippa