Jag vill inte tro det, jag vill inte veta av det. Men ändå är det så.
Man växer ifrån varandra.
Vissa människor gör bara det.

Man märker vilka vänner som bryr sig och vilka som inte bryr sig. Det är sorgligt, men sant.
Jag har mitt, dem har sitt.
Vad ska man göra?
Ingenting, sånt är livet och det är jävligt tråkigt...

Just nu lever jag bara i en värld med mig själv där jag inte släpper in någon annan för tillfället, p.g.a. att jag känner att nästan ingen bryr sig. Livet ändras, men kan man inte hålla kontakten för det?
Jag orkar inte vara den starka parten, den som kämpar. För det har jag gjort tillräckligt nu.

It's up to you