Förbannad, ledsen, whatever
Jag säger bara: fy fan. Fy fan för nuläget. Hade jag trivts dåligt på praktiken så hade jag antagligen tagit livet av mig nu. Just nu pågår en av de tuffaste prövningarna jag varit med om. Bantningen, praktiken, plugget, förhållandet, vänskapen.
Bantningen... jag står still just nu... fattar inte varför eftersom jag äter som jag gjort de andra veckorna. Men det tillhör väl... iallafall så är jag sjukt trött på att aldrig bli mätt. Det tär på mig och humöret tryter mer än 10 gånger om dagen. Bita sig i läppen, ja det börjar bli en vana. Tröttheten dödar mig. Jag orkar ingenting.
Praktiken... jag älskar den, verkligen. Känns så himla skönt att äntligen veta att jag valt rätt. Det är världens bästa yrke, utan tvekan. Dock tär det otroligt mycket att varje dag se dessa dödssjuka människor. Jag blir förtvivlad ganska ofta. På "jobbet" håller jag masken, gör vad jag ska och gör mitt bästa för patienternas skull. Men när man kommer hem går luften ur en. Det är konstigt att jag orkar med det. Det är väl för att det ger så otroligt mycket. Jobbigt som fan, men samtidigt är jag lyrisk. ÄNTLIGEN får jag göra något viktigt. De gånger då man ser glädjen och lyckan i patienternas ögon, mitt i detta kaos... det kan jag leva på i flera dagar.
Plugget... orkar inte plugga, har inte pluggat på skitlänge. It sucks... men får väl ta tag i det... snart.
Förhållandet... vi älskar varandra så otroligt mycket. Det är starkt... snart 4 år. Men ibland blir det bara för mycket med allt som snurrar i mitt huvud. Det är svårt att hålla ett förhållande vid liv samtidigt som man har tusen andra bollar i luften. För jag är sån... sån som har tusen grejer att göra och tänka på, samtidigt.
Vänskapen... jag har världens bästa vänner, verkligen. Vänskap är något jag alltid satt högt på listan, förmodligen högre än många andra. Blir så ledsen när jag inte får någon respons för mina försök att hålla vänskapen vid liv. För ibland känns det bara som att det är jag som kämpar. Jag har gjort mitt bästa och det är jag sjukt stolt över eftersom det är oerhört svårt att göra det med allt som snurrar i mitt huvud.
Så... just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte vakna på ett tag... jag är så grymt trött. Vilket peppinlägg detta blev, jag vet... behövde väl ventilera I guess.
Bantningen... jag står still just nu... fattar inte varför eftersom jag äter som jag gjort de andra veckorna. Men det tillhör väl... iallafall så är jag sjukt trött på att aldrig bli mätt. Det tär på mig och humöret tryter mer än 10 gånger om dagen. Bita sig i läppen, ja det börjar bli en vana. Tröttheten dödar mig. Jag orkar ingenting.
Praktiken... jag älskar den, verkligen. Känns så himla skönt att äntligen veta att jag valt rätt. Det är världens bästa yrke, utan tvekan. Dock tär det otroligt mycket att varje dag se dessa dödssjuka människor. Jag blir förtvivlad ganska ofta. På "jobbet" håller jag masken, gör vad jag ska och gör mitt bästa för patienternas skull. Men när man kommer hem går luften ur en. Det är konstigt att jag orkar med det. Det är väl för att det ger så otroligt mycket. Jobbigt som fan, men samtidigt är jag lyrisk. ÄNTLIGEN får jag göra något viktigt. De gånger då man ser glädjen och lyckan i patienternas ögon, mitt i detta kaos... det kan jag leva på i flera dagar.
Plugget... orkar inte plugga, har inte pluggat på skitlänge. It sucks... men får väl ta tag i det... snart.
Förhållandet... vi älskar varandra så otroligt mycket. Det är starkt... snart 4 år. Men ibland blir det bara för mycket med allt som snurrar i mitt huvud. Det är svårt att hålla ett förhållande vid liv samtidigt som man har tusen andra bollar i luften. För jag är sån... sån som har tusen grejer att göra och tänka på, samtidigt.
Vänskapen... jag har världens bästa vänner, verkligen. Vänskap är något jag alltid satt högt på listan, förmodligen högre än många andra. Blir så ledsen när jag inte får någon respons för mina försök att hålla vänskapen vid liv. För ibland känns det bara som att det är jag som kämpar. Jag har gjort mitt bästa och det är jag sjukt stolt över eftersom det är oerhört svårt att göra det med allt som snurrar i mitt huvud.
Så... just nu vill jag bara gå och lägga mig och inte vakna på ett tag... jag är så grymt trött. Vilket peppinlägg detta blev, jag vet... behövde väl ventilera I guess.
Kommentarer
Trackback