Fan vad folk är dumma i huvudet egentligen. Alla borde fan bara dra åt helvete. Igår hade vi skitkul verkligen och allting var perfekt tills en jävla idiot slänger ut sig något som han verkligen inte borde. Fan vad jag känner mig splittrad. En efter en av D's kompisar börjar visa sina dåliga sidor. Man kan inte vara ovän med sin pojkväns kompisar, det funkar inte. Men egentligen vill jag inte träffa någon av dem. Det är oundvikligt, tyvärr.

Igår höll mitt liv på att förstöras. Jag är sjukt glad över att jag är snabb och bra på att slåss. Fy fan vad jag känner mig äcklad. Äcklad över främmande människors beteende, äcklad över att man aldrig vet var man har folk... även de man känner. Äcklad över mig själv för att jag aldrig räcker till.

På måndag fyller jag år. Det är inte såhär man borde känna sig sina två sista dagar som tonåring. På måndag skaffar jag ett nytt liv. Det livet ska inte ens va i närheten av det som varit.

//Ippa