Känslomässigt störd, egoistisk och kall?
Nej, jag tror inte det. Jag är bara så sjukt trött på att inte bli sedd. Till och med han som säger att han älskar mig ser inte mig. Det är som att jag är luft. Det var nog därför allting blev som det blev. Jag behövde på bekräftelse, bli sedd. Även fast det inte betydde något så behövde jag bara se att någon ville umgås med mig. Jag behövde få veta att någon av det andra könet uppskattar mig som människa.
Idag skrattar jag mest åt det för det är bara sjukt patetiskt om detta kan förstöra ett helt förhållande. Otrohet förstör förhållanden, visst. Men när den ena partnern ständigt bli ignorerad och svartmålad... det förstör det också vill jag lova er. Om det skulle ta slut på grund av detta så vet jag att 3,5 år med mig inte betydde något för honom. Jag vet inte ens om jag kommer bli ledsen. Jag vill ju ändå inte vara tillsammans med någon som verkligen inte älskar mig.
Jag är så JÄVLA trött på denna jävla machostil. Är det manligt, eller vad är det frågan om? "Vi kan ses när det passar mig".
Jag bara undrar... Vem fan tror du att du är?