En underbar dag, men ändå inte.
Idag har jag varit med på förlossningen och varit med på hela 3 förlossningar. Helt fantastiskt. Det är så fantastiskt att vara kvinna. Jag ångrar mig djupt för att jag har många gånger sagt att jag skulle vilja vara man istället. Aldrig i livet! Kvinnor är verkligen helt fantastiska. Jag har gärna mens en gång i månaden, mjölk i mina bröst och svamp i underlivet. Skit samma! Jag tar gärna det - om jag bara någon gång får uppleva att föda barn.
Nu vet jag verkligen att det är barnmorska jag ska bli. Från första stund jag klev in på BB igår visste jag det, och den känslan förstärktes verkligen idag. Detta är så meant to be. Är man nedstämt lagd som jag faktiskt är. Jag oroar mig för allt, precis allt. Då ska man nog inte jobba med sjuka människor. Jag blir alldeles för negativt påverkad för det. Men på förlossningen däremot - där man får jobba med det friska och det normala (oftast... men tvärtom är ju trots allt väldigt ovanligt) då känner jag mig mer levande än någonsin!
Men idag påminde mig allt detta om vad jag själv gått miste om. Det påminner mig om att det förmodligen kommer krävas blod, svett och tårar för att jag ska få uppleva samma sak. Och då menar jag inte blod, svett och tårar som i en förlossning... då menar jag blod, svett och tårar som i att ens närma sig en förlossning.
Skit samma, det är komplicerat det där. Avundas alla mammor och gravida där ute. Ni har en fin framtid framför er.
//Ippa
Kommentarer
Trackback
