Värsta på mycket länge...
En för övrigt bra dag slutade nästan med panikångest. Orsak? Misslyckades på tentan - för tredje gången... vet dock inte om jag kommer få rätt eller fel för mitt svar men enligt mig var mitt svar mer rätt än lärarens påstådda svar. Avrundade som man skulle men läraren tyckte tydligen annorlunda.
Detta var dock inte enda orsaken. Ångesten blev ett resultat av den hemska känsla jag burit på länge. På sistone har jag känt mig otillräcklig och vilsen. Handledaren jag hade nu sist påstod att jag var ung och oerfaren. Check? Som om jag inte visste det? Jo visst har väl alltid anat men nu har jag det verkligen svart på vitt. Jag är ung och jag är oerfaren. Tell me something that I know nothing about?
Sen har jag gjort samma tenta nu 3 gånger och haft 1 fel på varje... vem kom på det där med 100 % rätt på tentor? Återstår att se om jag får rätt denna gången... tycker väl hon kan svara på mitt mail imorgon förhoppningsvis.
Det är en massa som gör att jag nu tvivlar på utbildningen. Har tvivlat många gånger innan men aldrig såhär mycket. Det har väl mycket med att göra att mitt självförtroende verkligen är i botten just nu. Det känns som jag inte duger till någonting, att jag är ett riktigt pucko.
Men det är som jag alltid har sagt... min största fiende... det är jag själv. Jag kommer nog aldrig tro på mig själv, någonsin.
Återstår att se om jag verkligen blir sjuksköterska. Jag är envis, det är jag. Men när når jag gränsen?
//Ippa
Detta var dock inte enda orsaken. Ångesten blev ett resultat av den hemska känsla jag burit på länge. På sistone har jag känt mig otillräcklig och vilsen. Handledaren jag hade nu sist påstod att jag var ung och oerfaren. Check? Som om jag inte visste det? Jo visst har väl alltid anat men nu har jag det verkligen svart på vitt. Jag är ung och jag är oerfaren. Tell me something that I know nothing about?
Sen har jag gjort samma tenta nu 3 gånger och haft 1 fel på varje... vem kom på det där med 100 % rätt på tentor? Återstår att se om jag får rätt denna gången... tycker väl hon kan svara på mitt mail imorgon förhoppningsvis.
Det är en massa som gör att jag nu tvivlar på utbildningen. Har tvivlat många gånger innan men aldrig såhär mycket. Det har väl mycket med att göra att mitt självförtroende verkligen är i botten just nu. Det känns som jag inte duger till någonting, att jag är ett riktigt pucko.
Men det är som jag alltid har sagt... min största fiende... det är jag själv. Jag kommer nog aldrig tro på mig själv, någonsin.
Återstår att se om jag verkligen blir sjuksköterska. Jag är envis, det är jag. Men när når jag gränsen?
//Ippa
Kommentarer
Trackback