Jag har länge funderat på en sak, nämligen om jag verkligen kan bli sjuksköterska. Jag, personligen, tycker att min personlighet skiljer sig mycket från alla de sjuksköterskor jag träffat. De är seriöst, duktiga, haft en stabil barndom, är lugna och sansade. Är jag det? Nja.

Många människor har sagt att de inte kunde tänka sig att jag ska bli sjuksköterska, inklusive alla mina familjemedlemmar. Jag är galen, hämningslös (ibland), vulgär och sarkastisk. För att bli sjuksköterska måste man vara guds lilla ängel här på jorden verkar det som.

För det första... jag är inte ens 21 år fyllda. Jag kommer vara väldigt ung när jag tar min examen, vilket jag ångrar idag. Dels p.g.a. att man inte inger respekt som ung, dels för att man inte tas på allvar och dels för att jag inte alltid orkar vara seriös. Som sagt... hade jag vetat... så hade jag börjat läsa senare.

Men kan man inte ha empati och vara seriös på jobbet åtminstone? Jag tycker inte att ens privata personlighet och beteende har något att göra med hur man är på jobbet, där är jag HELT annorlunda.

Jag älskar att festa och vara totalt galen och hämningslös. Det betyder inte att jag kommer vara det på jobbet. För då hade jag nog verkligen legat risigt till.

Frågan är... är det inte mer mänskligt att få vara just människa istället för att vara så himla duktig och vuxen jämt? Jag tror att alla borde bete sig lite galet ibland för att orka med jobbet. Man kan inte både vara seriös på jobbet och på fritiden... funkar inte. Så i längden....

Så är jag nog fan den bästa sjuksköterskan av dem alla!