Det är lätt att gnälla över vilket "helvete" man har ibland. Just nu så tycer jag ingenting är särskilt roligt eftersom jag är totalt nergrävd i allt plugg. Men ibland tänker jag på mina patienter... ibland tror jag att jag är alldeles för sympatisk för att trivas i yrket som sjuksköterska, men det lär väl visa sig om inte annat.

För min verklighet är en verklighet som svårt sjuka människor bara får drömma om. Deras verklighet handar om smärtor, ångest, rädsla över att lämna sina barn här i denna värld där allt ont existerar.

Jag känner mig ofta maktlös och jag bör inte klaga!

FAN VAD UNDERBART DET ÄR ATT LEVA (OCH VARA FRISK!)!