Jag har alltid varit en sådan person som sätter mina nära i första rummet. Jag har ägnat hela mitt liv att bry mig om andra, mindre om mig själv. Just nu är mitt liv fucked up. Inte för att jag inte är lycklig, men det är bara väldigt mycket. Mitt liv har vändts upp och ner. Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte orkar visa empati och sympati för mina vänner när de mår dåligt. Jag känner mig väldigt "uppe i mitt eget" om man säger så.

Det är inte det att jag inte bryr mig, jag har bara väldigt mycket i huvudet just nu <3