De senaste veckorna har jag känt mig helt personlighetsförändrad. Till en början kunde jag inte sätta fingret på det men det slog mig en stund senare. Jag är lycklig. På något märkligt vis känns det som att jag fått livet tillbaka. Det kan låta klyschigt men... det känns verkligen som att alla pusselbitar hamnat på plats. Du gör mig SÅ glad och jag går numera ständigt med ett leende på läpparna. Många märker det på mig, att jag har förändrats. Jag är inte samma negativa människa längre utan jag har fått ett helt nytt perspektiv på livet. Jag har aldrig känt en sånhär lycka förr... det är en väldigt obekant känsla men hur som helst... jag gillar den. Det är underbart helt enkelt.

Givetvis... jag tänker på de negativa sakerna också. Vår vänskap som riskeras, distansen och våra bakgrunder... "vad vi har med oss i ryggsäcken". Klart jag kommer sakna kärlek i vardagen. Att kunna ringa och säga "hey älskling, ska vi ses om en timme i stan och ta en fika, bara du och jag?". Jag kommer verkligen verkligen sakna det. Men allt kommer vara värt det. Klyschigt... åter igen... men vi är nog gjorda för varandra. Alla har en soulmate, jag har hittat min... redan för 7 år sedan faktiskt... jag har bara inte förstått det förrän nu. Du har alltid varit speciell för mig och jag har älskat dig från dag ett... trots att det tidigare bara varit på ett vänskapsplan. Nu har det utvecklas till något mer och det var inget vi kunde styra över... det bara blev så.

Det kommer krävas blod svett och tårar för att detta ska fungera och jag kommer hata allting stundvis, det vet jag. Men när vi äntligen ses... ja som jag sa innan, allt kommer vara värt det. Verkligen. Jag bara vet det.

Inte för att sätta någon press på dig men jag vill bara att du ska förstå. Jag gav upp hela mitt liv för dig, för oss. För att det kändes mer rätt än vad något tidigare gjort. Jag gav upp ett 5-årigt förhållande som verkligen var hela min värld. Men det betydde mycket för mig... att bli sedd och att bli lycklig. Jag försöker inte säga att jag blivit dåligt behandlad och haft det dåligt i 5 år. De 5 åren var de bästa i mitt liv. Men det fanns för många dåliga omständigheter runt omkring det som jag helt enkelt inte kunde leva med och jag kände väl mest att det var ett avslutat kapitel i mitt liv. Jag hade aldrig förändrat mitt liv så drastiskt om jag inte visste att det skulle leda till något bättre.

Du har visat mig att livet är vackert och det finns ingenting bättre än att få känna det <3




(Och till dig D: du ska veta att du alltid kommer betyda väldigt väldigt mycket för mig och oavsett hur lång tid det går så kommer du alltid vara väldigt speciell för mig. Du har lärt mig mycket. Du har lärt mig vad kärlek är. Du har lärt mig att älska en människa. Hur våra liv än slutar, så kommer du alltid vara min första riktiga kärlek. Det kan ingen ändra på. Jag önskar dig all lycka i livet och hoppas innerligt att du och jag alltid kommer hålla kontakten och kan finnas där för varandra. Det gör ont att se dig ledsen men jag vet att du är stark och kommer över det. Jag är evigt tacksam för allt du har gett mig.)