Det sägs att tiden läker alla sår och det tror jag verkligen på, men jag gissar att det krävs mer än 2 dagar för det när man varit tillsammans med någon i över 4 år. Kan verkligen inte beskriva hur jag känner, det är nog bara människor som någon gång varit i samma situation som verkligen förstår.

Jag var 16 år, hade ett krossat hjärta och hade bestämt mig för att inte träffa någon på ett bra tag. Men såklart, det är ingenting man kan styra över.

De här 4 åren och 8 månaderna har varit de bästa i mitt liv och mitt livs största erfarenhet. Jag kommer aldrig någonsin ångra dem och jag kommer trots alla motgångar som de innebar titta tillbaka på dem med ett leende.

Jag är oerhört tacksam över att jag fick uppleva kärleken. Det är bättre att ha upplevt den, delat den med någon och senare förlorat den, än att aldrig fått uppleva den. Jag tycker verkligen synd om alla som aldrig känt en så stark kärlek för någon. Jag tror det finns någon för alla där ute så det gäller att aldrig ge upp hoppet för kärleken, för den finns där.

Jag är ett emotionellt vrak. Jag gråter 10 gånger om dagen och efter ett anfall kan jag skratta och skämta och tänka på något annat. Sen kommer det igen. Det är svårt att veta vad man känner själv....

Det är aldrig kul att såra någon. Det suger riktigt riktigt hårt och det är det tuffaste man kan göra som människa. Alla skuldkänslor bara sköljer över en och man vill bara säga till den personen att allt kommer ordna sig och att man alltid finns där för honom.

För det kommer jag göra. Jag kommer alltid finnas där för dig och jag hoppas innerligt att vi så småningom kan umgås som vänner. För samtidigt som vi älskat varandra och delat vår kärlek i alla dessa år så har vi också varit världens bästa vänner. Det är nästan det bästa av allt.

Du kommer alltid att ha en stor speciell plats i mitt hjärta. Alltid.
//Ippa