Läste nyss Blondinbellas inlägg om hennes nya singelliv. Efteråt visste jag knappt om jag skulle skratta eller gråta. Jag kände i alla fall att jag var tvungen att ge lite svar på tal.

Jag kan inte påstå att jag har några vidare erfarenheter av singellivet. Jag har inte varit singel sen jag var 15, och då var det ingen vidare trevlig upplevelse egentligen. Hela dygnet gick liksom åt att hitta en flört till kvällen därpå, och kvällen efter det och sen kvällen efter det. För att inte tala om helgen. Herrejisses. Var man utan kille, ja då var man en riktigt LOSER.

Det är väl inte riktigt så jag ser på det idag. Jag blir däremot lite orolig när jag läser om Blondinbellas syn på att vara singel eller inte. Hon fick uppleva sina livs bästa kvällar tillsammans med hennes tjejkompisar. So have I! Alltså... jag lovar dig Bella... man kan ha hur kul som helst med sina tjejkompisar fast man har kille. Hon har även upplevt att "leva som en man" dvs gå hem med en kille, vakna upp på morgonen och ta sina kläder och dra därifrån innan han hunnit vakna. Visst... jag kan förstå skadeglädjen... it's time for payback guys. Ärligt talat är jag väldigt glad över att det finns tjejer som tar den här rollen. Ippa 1-1 Bella.

Hon har spelat och blivit spelad med. Spela är kul, om man är 17... sen borde man lägga det bakom sig och komma till ro i sitt liv. Ippa 2-1 Bella.

Bella hon har även rest dit hon vill för att hon kan. Jag antar att hon menar för att hon inte har kille. Vet ni vad? Jag ska till Norge i sommar om allt går enligt planerna, vara hemma i cirkus en vecka för att sedan dra iväg ett par-tre månader igen.

För i slutänden handlar det inte om att stanna hemma för en kille. Det handlar om att älska en kille som finns där när du kommer hem igen.

Ippa 3-1 Bella