Vi vet alla att den dagen någon gång kommer. Det är ingenting vi går runt och tänker på för det skulle vara för jobbigt. Jag tänker på den dagen när vi är tvungna att ta ställning till om våra husdjur, våra familjemedlemmar, ska få stanna på jorden eller slippa all smärta.

Min hund Gaston har haft problem med sin rygg men jag har hela tiden trott att det berott på överansträngning då det mest utlöses när han varit ute i skogen, varit ute och sprungit osv. Men nu när det kommit så tätt så blev det in till veterinären och röntgen. Det visade sig att han hade förkalkningar mellan några ryggkotor.

Han får aldrig mer ut och springa eller leka mer. Han måste ta smärtstillande varje gång han ska ut och gå. Jaktkarriären är över. Det är frågan vad det är för liv att leva på det sättet.

Vi får se hur det går men enligt veterinären är det en mycket dålig prognos.

Jag älskar dig till månen och tillbaka och jag vill ditt allra bästa.
Älskade älskade knäppgök.