Viktnedgång i all ära. Man blir lika glad för varje kilo. Som mina läsare säkert känner till så är jag en stolt medlem i Viktväktarna. Mina numera 61 goa kilon har varit desto fler en gång i tiden. 15,5 kilo har jag gått ner och det är utan tvekan en av de bästa sakerna jag gjort. Jag har dock inte alltid varit "tjock", utan snarare tvärt om har jag alltid kunnat äta vad jag vill utan att gå upp ett endaste gram. Sen satte jag in en p-stav då jag var trött på graviditetsnojjor när jag gång på gång glömde piller. Det var det dummaste jag någonsin gjort. "Tjoff" sa det och min vikt började inte längre på en 6:a...

Som jag sa... man blir lika glad för varje kilo man går ner. Men viktnedgång har sina baksidor. Sådär überglammigt är det faktiskt inte att vara smal (och nej... jag menar inte att jag är pinnsmal... men... normalviktig då!). Mina tuttar, som jag faktiskt är världsberömd för, är inte längre av samma form som förr. Innan såg det ut som jag hade silikon... nu däremot har formen ändrats något. De har slutat trotsa tyngdlagen. Förstå mig rätt nu. Jag gillar faktiskt fortfarande mina bröst, och de är inte så hängiga att jag skulle kalla de för "hängbröst". Men de ser inte ut som när jag var 15 om ni förstår vad jag menar ;)

Sen är det ju inte bara det då. Mina armar har alltid varit FASTA... alltså... jättefasta. Nu har dessvärre gäddhänget börjat visa sig. Inte fett, men skinn. Syns bara om jag har armarna i ett visst läge.

Sen har vi magen. Den är lite skrynkligare än förr. Tycker jag. Min pojkvän och andra håller inte med om något ovanstående. Men jag känner ju min kropp och jag är van vid något annat än vad det är nu. Jag ville gå på konsultation för en bröst-op men avbokade den. De tyckte redan i telefonen att jag borde vänta tills ungarna är födda. För kroppen ändras ju en del då, minst sagt. Snopet om jag aldrig får några barn... då har jag väntat på en operation i 10 år for nothing! ;P

Så... det är mitt dilemma. Gå ner ännu mer, eller låta det vara? Egentligen vill jag ju... men vet inte riktigt om jag vågar. Ahja... några kilon till kan väl inte göra SÅ stor skillnad?

Dagens I-landsproblem?
//Ippa