Jag har fått det svart på vitt nu. Hur fan kunde du? Jag älskade dig så JÄVLA mycket, vet du det? Hur kunde du komma hem och låtsas som ingenting? Viska samma sköna ord som jag trodde på varenda gång. Minns du när jag sa till dig att saker och ting alltid kommer fram tillslut?

Även om jag innerst inne visste om det... så blir det så jävla jobbigt att höra det från någon annan. Höra de satans orden från någon annan än DIG. Det gör ont som fan att du kallas "player" för det betyder att jag var blåst nog att "spelas med" i nästan 5 år. Fem jävla år av mitt liv.

Det är ett under att jag litar på min pojkvän när man tittar tillbaka på tidigare erfarenheter... men jag antar att personen i fråga verkligen måste förtjäna att bli litad på. Jag älskar älskar älskar dig till månen och tillbaka... alltid alltid alltid. Jag vet att du aldrig skulle göra mig illa, aldrig någonsin. För du och jag, vi har något som inte många andra har. Utan dig är jag bara halv, om ens det.