Då ska vi till Oslo 2010 alltså. Kul för er, kära grannar. Men låten... ärligt talat. Den låter som en barnvisa. Jag har lyssnat på bidraget tusentals gånger innan detta för att försöka förstå varför den var en förhandstippad favorit... och jag kan fortfarande inte låten. Den går inte att greppa. Men Alexander är ju söt i alla fall? Alltid något :)

Och Malena då som kom en av de sista. Inte helt oväntat. Låten är ju bara pinsam. Vad handlar den om? ;P

//Ippa

Denna dagen har varit skit rent ut sagt... längtade bara hem när jag va på praktiken vilket aldrig hänt förr. Anledningen är att jag hamnade i bråk med en läkare då jag tyckte han betedde sig fruktansvärt gentemot en patient. Sånt tolererar jag bara inte. Fy på dig, hemska människa!

Sen fick jag parkeringsböter också såklart... 350 kronor. YEY!

Nu ska jag njuta av ledighet i 2 dagar innan jag ska på det igen. Nästa vecka blir en jobbig vecka. Jag längtar inte. Verkligen inte.

Ikväll blir det pokerkväll med vänner :)
//Ippa

Nej, jag tror inte det. Jag är bara så sjukt trött på att inte bli sedd. Till och med han som säger att han älskar mig ser inte mig. Det är som att jag är luft. Det var nog därför allting blev som det blev. Jag behövde på bekräftelse, bli sedd. Även fast det inte betydde något så behövde jag bara se att någon ville umgås med mig. Jag behövde få veta att någon av det andra könet uppskattar mig som människa.

Idag skrattar jag mest åt det för det är bara sjukt patetiskt om detta kan förstöra ett helt förhållande. Otrohet förstör förhållanden, visst. Men när den ena partnern ständigt bli ignorerad och svartmålad... det förstör det också vill jag lova er. Om det skulle ta slut på grund av detta så vet jag att 3,5 år med mig inte betydde något för honom. Jag vet inte ens om jag kommer bli ledsen. Jag vill ju ändå inte vara tillsammans med någon som verkligen inte älskar mig.

Jag är så JÄVLA trött på denna jävla machostil. Är det manligt, eller vad är det frågan om? "Vi kan ses när det passar mig".

Jag bara undrar... Vem fan tror du att du är?

Under en perios i mitt liv hade jag en relation med en man som älskade tjejer. Ja, tjejer ni vet... det kvittade vilken tjej det var. Bara hon hade bröst så var han där. Det kvittade om hon var lång, kort, tjock, smal, snygg, ful... för honom var det ett måste, att ständigt hitta nya tjejer. Att jag var hans "officiella" spelade mindre roll. Även fast han såg mig gråta mer än vad någon annan människa på jorden fått se så verkade han aldrig bry sig. Att han ständigt kom hem och luktade tjejparfym och hade snuskiga meddelanden i sin telefon från andra tjejer var något utav det jävligaste att gå igenom.

Det jävligaste var en gång när jag kom på min egen tjejkompis med honom. Detta kom jag på då han inte hade radderat skickade meddelanden i mobilen.

Allt detta jävla helvete rent ut sagt har lett till att jag inte litar på någon vilken skapar ett helvete på jorden för alla som finns i mitt umgänge.

I mitt nuvarande förhållande finns det inget som heter tillit. Även fast jag älskar honom och vet att han innerst inne älskar mig så tror jag aldrig att vi kommer lita på varandra till 100 %. Det känns så jävla fel att behöva utsätta någon annan för en massa trubbel för att jag en gång i mitt liv valde fel kille.

Detta har tagit fruktansvärt hårt på mig och det har sänkt min livskvalité med en sisådär 99 %. Denna killen sa att han älskade mig och just i de stunderna så trodde jag faktiskt på honom. De stunderna verkade sudda över alla de stunderna då tårar fullkomligt sprutade ut ur mina ögon. Att gråta mer än vad man ler är inget jag ens önskar min värsta fiende. De dagar då jag faktiskt funderade på att ta mitt liv blev tätare och tätare, tills jag en dag bestämde mig för att gå min egen väg. Den dagen bestämde jag mig för att ALDRIG såra någon jag älskar, för jag vet hur fruktansvärt det är att bli det.

Nu har jag gjort det ändå. Och jag lovar... det kunde inte känts värre.
Det kan aldrig kännas värre än såhär.

Hade jag haft en vinflaska här och nu och inte skulle ha praktik så...

... bland stockholmare och danskar! Guud alltså vad de har förpestat vårt vackra Skåne. Haha :) Vi åt på Brösarps gästis och sen fikade vi på Café Annorlunda. Det var trevligt och mysigt :)

Nu är jag helt slut. Ska duscha och sen titta på Robinson. Jag är laddad!

//Ippa