Livet är allt bra konstigt. Man förändras helt enkelt. Inte bara fysiskt, utan även psykiskt. Värderingar ändras och helt plötsligt väljer man sina vänner, istället för att "ta de man får" liksom. När någon frågade mig om vad som är bäst: Några få riktiga vänner, eller många halvbra? så sa jag några få riktiga, utan tvekan.

När jag var yngre hade jag många "vänner", som jag sedan insåg var helt fel för mig. Hade det inte varit för att jag är smartare än så, och har fått en bra uppfostran... vem vet hur mitt liv skulle sett ut idag då?

Jag har kommit till det stadiet där jag tycker om att träffa nya människor och kan umgås med i princip alla. När jag var yngre hade jag umgåtts med dessa nya människor varje dag i 3 månader tills jag tröttnade och typ sa upp kontakten med dem. Idag har jag många vänner, men håller typ 90 % på avstånd och de resterande väldigt nära. Dessa underbara 10 % älskar jag med hela mitt hjärta, och de vet vilka de är :)

Det finns så många olika typer av vänner. Vissa umgås man med, snackar med eller tänker på varje dag. Vissa pratar man väldigt sällan med eller tänker väldigt sällan på, men man vet ändå att de finns där på något konstigt sätt. Vissa tänker man ofta på och älskar med hela sitt hjärta - men pratar sällan med.




Jag var tvungen att skriva detta. Jag saknar en speciell vän så otroligt mycket, nästan så det gör ont. Jag hoppas du har det bra! Så längesen vi sågs nu :( <3