Imorgon är det min sista dag på jobbet vilket kommer bli ett avsked med blandade känslor. Jag har jobbat där ett år nu. Ett år som har varit det bästa året i mitt liv. Mycket på grund av jobbet, mycket på grund av att jag känner mig tillfredsställd med att göra saker som jag faktist kan. Jag har lärt mig mycket. Jag har lärt mig vad hatkärlek är. För samtidigt som jag är skitförbannad, skitförbannad på skitsnack, konflikträdda människor och egoistister så älskar jag att vara bland människor som bryr sig. Människor som jag kommit väldigt nära, människor som jag inte längre vill leva utan. När jag får vara bland dessa så kan jag ta all skit i världen. Otrevliga kunder, tejprullar i huvudet... I just don't give a fuck.

Jag älskar inte jobbet i sig, men jag älskar omgivningen.

Och just nu hoppas jag att morgondagen aldrig ska ta slut...