Jag borde väl vara tacksam egentligen, men just nu känns allt SKIT! Jag har för det första varit mer eller mindre inlåst sedan nyårsafton. Detta året har jag till exempel inte träffat en enda vän. It sucks. Den enda jag har träffat är D och min familj. Min pappa har jag btw inte heller träffat detta året. Normalt? Okej, det är bara 6 dagar, men ändå. Kommer ju inte träffa någon förrän på torsdag heller efter att jag gjort tentan. Då ska jag träffa Carro och det är typ den enda gången jag kommer träffa henne innan hon åker tillbaka till Oslo igen, förmodar jag.

Plus att allting känns skit eftersom jag inte kan någonting till tentan på torsdag. Känns så jävla kasst! Jag har idag och imorgon på mig... och imorgon ska jag gå upp astidigt och bara sitta hela dagen. Idag har dagen hittills gått till att handla på maxi. Jag hatar att handla, kan bero på att jag är sämst på att veta vad som ska vara i diverse maträtter. När jag flyttar ska jag definitivt gå matlagningskurs. Det har jag och D redan bestämt.

Sen känns allt bajs i med att jag inte vet om jag är sjuk eller inte heller. Bajs bajs bajs!!! Jag har även en sjuk träningsvärk som till exempel gör att jag inte kan sitta på toalettstolen. Gör så jävla ont.

Imorgon ska min käraste opereras, men jag kan inte vara med eftersom jag har en del annat att göra... känns ju lagom kul också ju. Bra stöd från min sida... men måste ju tänka på min framtid. Dock så kommer jag ju ändå inte klara den jävla tentan så jag hade egentligen lika gärna kunnat gå ut och festa ikväll eller följa med min pojkvän imorgon innan operation. Men nejdå.... jag ger ju inte upp i första taget.

Även om allt är skit, så finns det nog ingenting som kan sänka mig just nu.... för jag vill bli något, och jag kommer bli något. Om jag så ska göra 30 omtentor.

Nog med mitt klagande, back to business....