Jag har länge funderat över det här med vänskap. Det finns ju olika sorters vänskap men när jag hör ordet "vän" så tänker jag först på mina närmaste vänner. Det är de vänner som är oersättliga och unika.

Det finns ju vänner som man uppskattar på ett annat sätt. Ett telefonsamtal någon gång i månaden för att höra sig för om vad som händer i personens liv, en fika på stan då och då. Det är mycket trevligt att ha sånna vänner.

Vad är skillnaden då? Jo, det finns ju en anledning till varför den ena vännen är en nära vän och att den andra vännen är en "fika-vän". Den riktiga vännen är någon jag litar på, någon jag klickar med och någon som jag har riktigt roligt med nio av tio gånger. Givetvis finns det osämja riktigt nära vänner emellan också men det positiva överträffar det negativa. För alla vänskapsrelationer är ju negativa stundvis, eller hur?

Jag har lärt mig med åren att bara umgås med människor som ger mig någonting, människor som ger mig glädje. Givetvis handlar det om att ge och ta, men när vännerna tar mer än vad de ger så blir relationen osund och endast en börda - en belastning.

Tänk på detta. Det är viktigt att ha sunda relationer som inte kräver en massa energi.

Vänskap syftar till att ge dig energi och ge dig kraft och mod till att klara av vardagen med allt vad det innebär. Vårda dina relationer och ta de inte för givet!