Aldrig tidigare känt såhär. Aldrig tidigare varit såhär nyfiken och säker på min sak. Hur det blir... det får tiden avgöra. Klart jag är orolig. Orolig över att bli lurad och sårad, igen. Orolig över att inte duga och räcka till. Orolig för den saknad som ständigt kommer finnas där. Men något mitt i all denna oro gör mig väldigt väldigt lycklig. Personkemi är allt, det inser jag nu. I detta fall... stämmer kemin till 100 %.

Jag är fortfarande väldigt chockad över mina egna känslor. How come? Jag vet. Du är underbar helt enkelt. Det är bara så.

Jag saknar dig, varenda sekund.
Counting the days...